Bohuslän

Sevärdheter i norra Bohuslän

Till sevärdheterna i norra Bohuslän kan räknas Koster, Strömstad, Blomsholm, Ursholmen, Resö, Tanumshede, Vitlycke, Grebbestad, Tjurpannan, Havstenssund, Kalvö-Trossö-Lindö, Fjällbacka skärgård, Ramsvikslandet, Smögen, Hållö, Bohus Malmön, Torreby Slott, Lysekil, Fiskebäckskil, Grundsund, Skaftölandet, Smörkullen, Torp, Kynnefjäll, Bullarebygden, Älgafallet, Svinesundsbron, och Väderöarna. Hit hör även en hel del hällristningar och fornminnen men även att gå och uppleva den speciella atmosfären i de gamla fiskesamhällena längst kusten i norra Bohuslän. Välkommen till en upptäcktsfärd i norra Bohuslän.

Norra Bohuslän vackert och variationsrikt

Kuststräckan i norra Bohuslän bjuder på en variationsrik resa. Här ligger de gamla fiskesamhällena tätt och bjuder på vandringar i krokiga gränder med välskötta täppor och mycket snickarglädje. Fiskarna från norra Bohuslän byggde ofta sina hus så tätt att en rabatt ofta var den enda grönska som fick plats. Bohuslän är en blandning av både kust och inland, något som Evert Taube väl förmedlade i sina visor.

Norra Bohuslän en resa från kust till fjäll

Bohuslän kan också vara en kulinarisk resa med främst fisk och skaldjur, en resa för rekreation och spabehandlingar, en resa för spännande dyk i norra Bohusläns vatten. Sportfiske, vattenskidor, wakeboard, skärgårdsturer eller sälsafari är andra populära aktiviteter i norra Bohuslän. Inlandet i norra Bohuslän bjuder på bergsklättring, vandringspaket och turridning.

Bohuslän efter 1658

Sedan 1658 tillhör Bohuslän Sverige efter freden i Roskilde. Bohuslän var länge ett fattigt landskap som var beroende av jordbruk och fiske. Många bönder var även fiskare, främst de som bodde nära havet. Fiskelägena är faktiskt av ganska sent dato. Vad som var en ekonomisk tillgång var sillperioderna som återkom med regelbundenhet med cirka 100 års mellanrum.

Sillperioder

Sillperioderna gav befolkningen både mat och arbete. Till en början saltade man ned så mycket man kunde, sedan lärde man sig att koka tran som var lättare att exportera. I slutet av 1700-talet fanns över fyrahundra trankokerier längst Bohuskusten. Tranet använde man till belysning, impregnering, tvåltillverkning, djurfoder mm. Trankokerierna var lokala miljöbovar och släppte ut grums i havet och fodrade mycket bränsle till kokningen. Längre fram lärde man sig att torka "grumset" och fick vad som kallades guano och som användes till gödningsmedel på åkrarna.